(December 15, 1610 C April 25, 1690), a Flemish artist born in Antwerp, was the more celebrated son of David Teniers the Elder, almost ranking in celebrity with Rubens and Van Dyck. His son David Teniers III and his grandson David Teniers IV were also painters. His wife Anna nee, Anna Breughel was the daughter of Jan Brueghel the Elder and the granddaughter of Pieter Bruegel the Elder. Through his father, he was indirectly influenced by Elsheimer and by Rubens. The influence of Adriaen Brouwer can be traced to the outset of his career. There is no evidence, however, that either Rubens or Brouwer interfered in any way with Teniers's education, and Smith (Catalogue Raisonne) may be correct in supposing that the admiration which Brouwer's pictures at one time excited alone suggested to the younger artist his imitation of them. The only trace of personal relations having existed between Teniers and Rubens is the fact that the ward of the latter, Anne Breughel, the daughter of Jan (Velvet) Breughel, married Teniers in 1637.   Related Paintings of David Teniers the Younger :. | Tavern Scene | An Artist in his Studio | Temptation of St Antony | The Temptation of Saint Anthony | Drei musizierende Bauern |
Related Artists:
Georges Rouget
Georges Rouget (1781, Paris - 1869, Paris) was a neoclassical French painter. After studying in the ? - ole des beaux-arts, Rouget entered David's studio in 1797 and rapidly became his favourite student. Rouget began his professional career as his master's main assistant until David's exile to Brussels, collaborating with him on the canvases Bonaparte at the Grand-Saint-Bernard, The Coronation of Napoleon (of which he made a copy signed by David), Leonidas at Thermopylae and on one of the three copies of the Portrait of Pope Pius VII. Though winning the second prize in the prix de Rome contest in 1803, he failed three times to win the first prize. He produced many canvases for the First French Empire and the Bonapartes, such as The Marriage of Napoleon and Marie Louise in 1811. A minor painter, he spent his whole career producing paintings of great moments in French history for whatever regime was in power at the time. Many of his paintings adorned the musee de Versailles opened by Louis-Philippe in 1837.
Wilhelmina Lagerholm
1826-1917 Konstakademien Lagerholm studerade samtidigt med Malmström såväl vid konstakademien i stockholm som för couture i paris.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .